Gården Boda

Om Boda i Öggestorps socken och dess åboar i äldre tider

Första gången Boda anträffades i några urkunder är i Vadstena klosters jordebok 1500. Gården tillhörde då detta kloster. Vid reformationen indrog Gustav Vasa de flesta klostergodsen till kronan. Vadstena kloster upphävdes dock definitivt först 1595. Det är ej undersökt hur det är med Boda under denna tid. I jordeböckerna står Boda angivet som klosterhemman ändra fram till omkr. 1720 men är i verkligheten ett kronohemman.

Boda framträder i början av 1600-talet i en särskild belysning. Den 15 febr. 1623 utfärdade konung Gustaf II Adolf ett brev från Jönköpings slott, i vilket han tilldelar skogvaktare Michel Jönsson i Tenhult och hans söner, skogvaktarna och djuraskyttarna Jöns och Joen Michelsson, jämte ett par andra förmåner, några gårdar att njuta och bruka, fria från vissa och ovissa utlagor uti deras livstid. På Jöns Michelssons lott kom en av de två frälsegårdarna i Tenhult samt Boda kronogård 1 i Öggestorps socken. Jöns bodde i Tenhult Östergård från 1612 till 1634 och därefter i Tenhult Västergård. Under större delen av denna tid var djuraskytten Oluff Larsson bosatt i Boda. Året 1650 är sista gången som Jöns återfinns i jordeböckerna för Tenhult och det är även det enda år som en Jöns står för Boda i jordeböckerna. På Tenhult hade vis denna tid stora förändringar skett. Jöns var ju blott frälsebonde där men med frihet från utskylder till kronan. Gården hade emellertid år 1649  kommit i den mäktige jorddrotten Arvid  Ribbings till Ulfsnäs ägo och  som ladugårdsgård lags under sistnämnda gods. Det var naturligtvis mindre behagligt för Jöns att ha sin gårdsherre så alldeles inpå sig. Det är möjligt att han följande år flyttade till sin andra gård Boda och att således 1650 års jordeboks ”Jöns i Tenhult” och ”Jöns i Boda” är samma person. Men även i Boda såg det ut att bliva andra tider för den nu till åren komne Jöns.

I 1650 års jordebok står det i marginalen: ”Jöns Michelsson, en gammal heyderiydare, sakn. fritt…” samt senare tillskrivet med annan hand ”Öfversteleutenanten  Ridderhielm donerat”. Jöns har troligen strax därefter eller kanske innan detta tillägg i jordeboken blev infört, fått lämna det jordiska. Han hade tydligen på sin sista tid haft svårt att hävda sina privilegier. I den tidens ekonomiska och politiska spel hade nog bonden ej ens schackspelsbondens betydelse. Men det började strax blåsa andra vindar även för adelsherrarna. Donationen till Ridderhjelm måste nästan omedelbart ha återkallats, troligen genom 1655 års reduktionsbeslut men möjligen också till följd av hans inblandning i mordet på kapten Grijs vid gravölet på Ulfsnäs efter den gamle Kristofer Ribbing i april 1655.*)  I varje fall har Boda enligt 1655 års jordebok detta år blivit rusthåll. Den förste rusthållaren hette Håkan. Från denne Håkan härstammar Johan (Jan) Månsson i rakt nedstigande led. Han var Jan Månssons farfars farfar. Men utan tvivel är Håkan en son eller måg till förutnämnde Jöns Michelsson, ehuru fullt bindande bevis därom saknas. Han kallas i urkunderna blott Håkan i Boda. Hade han kallats Håkan Jönsson någon gång, hade nog saken varit klar. Är han en son, så är han i varje fall ej äldste sonen, då denne enligt gammal tradition bör ha hetat Michael.

I 1655 års mantalslängd för Boda finns emellertid  förutom Håkan och hans hustru Karin även en ”Mikell i Bodas hu” jämte änkan i Boda och en hu. Det har alltså funnits en Michael i Boda, fast han var död eller eventuellt utskriven i krigstjänst 1655. Då Håkans son dessutom heter Jöns, vilket han traditionellt skall heta, om Håkan är Jöns Michelssons son, stöder detta, att så ävenledes är förhållandet. Håkan kan eljest möjligen vara Jöns Michelssons svärson. I så fall har ju Jöns Håkansson uppkallats efter sin morfar, vilket kunder förekomma, om denne ansågs vara av ojämförligt förnämare börd. Jöns Michelssons privilegium av 1623 var ju blott för honom själv i hans livstid. Men då Håkan blev den förste rusthållaren i Boda, är det väl möjligt att detta är någon kompensation för att det nämnda privilegiet ej var ärftligt.

Under Håkans tid står han i jordeboken som  e n s a m rusthållare för Boda. Det skulle emellertid snart bliva flera. Från slutet av 1600-talet till fram på 1700-talet var det två, först Jöns Håkansson och Per Persson. Från omkr. 1735 till omkr. 1775 var det i allmänhet fyra. Därefter blevo de ännu flera. Rekordet slogs i början av 1790-talet då det var 10 stycken, som delade rusthållet i olika stora lotter.

År 1765 skatteköptes Boda av dess dåvarande 4 åboar, vilka alla troligen voro mera eller mindre släkt. En synnerligen märklig omständighet är att åborätten till Boda synes gått i arv inom samma släkt åtminstone från 1623 till 1765. Och därefter har äganderätten till en del av gården likaledes gått i arv inom samma släkt ända fram till våra dagar. Hustrun till nuvarande ägaren av 17/48 mant. Boda (Jan Månssons del), fru Teresia Claesson f Danielsson, är i 9:e  led  ättling till Jöns Michelsson, som år 1623 fick Boda att bruka fritt under sin livstid.

Boda ansågs vara ett synnerligen gott hemman. Enligt en taxeringslängd från mitten av 1800-talet var Boda med Kalvåsen, 1 ¼  mant. Taxerat till 4 000 Rd Banco och var det högst taxerade hemmanet i socknen efter mantal räknat. Hela Ulfsnäs säteri på 3 mant.var ej taxerat till mera än 9 225 Rd Banco. Av övriga hemman, frånsett säterierna Sjöberg och  Sjöryd , kom Kåveryd (från 2½ till 1 ¼  förmedlande mant.) närmast med 3 300 Rd Banco. Boda var  även  till ytinnehållet det största hemmanet i socknen med 562 tunnland.

*) Se Rudolf Björkman: Jönköpings historia III, sid 217.